rosenthorne

Jag vet inte vad jag tycker om den här dagen egentligen. Överdriven konsumtion av skit för att visa sin kärlek till någon tycker jag känns lite överdrivet. Tycker det är mer fint som de gör i Japan där tjejen ger den hon tycker om något gjort av choklad. Typ ren choklad eller chokladkakor och liknande. Jag tycker det är så fint att de ger något de oftast gjort själva. Jag har gjort chokladmuffins till min älskling idag ^^ stod och kämpade som attan med dem så hoppas de blev goda. Sen städar jag och fixar i lägenheten för att han ska kunna komma hem och bara kunna slappna av lite efter jobbet. Det tycker jag är det finaste man kan ge, ge av sin egen tid och anstränga sig lite extra för en gångs skull och bara ta sig tid att kunna vara med varandra. Älskar man varandra kan man ge små saker vilken dag som helst istället för att begränsa det till en enda dag per år.  Jag ger hellre av min tid på alla hjärtans dag.

Sen får väl folk göra som dom vill om de vill lägga ut massa pengar på små nallar och kort och grejer det är faktiskt upp till dom och det uppskattas säkert det också och det är helt okej. Det är bara min åsikt att tid är värt mer än alla saker och pengar i världen. Tid tillsammans. Jag tycker vi är dåliga på att ta oss tid till varandra under den tråkiga vardagen. Man kommer hem och har slut på energi och så äter man mat och landar framför tv:n och sen sover man. Alla gör säkert inte så utan är duktiga på att ta hand om varandra även under den tråkiga vardagen men jag vet att vi här är dåliga på att ta hand om varandra men ska försöka ändra på det. 

Hoppas alla får en bra dag oavsett om ni är tillsammans med någon eller inte. Egentligen är det bara en dag som alla andra. <3

Precis så är det när man vill gå ner i vikt. Fast i ett jävla sockerberoende, hur bryter man det? Skippa skiten och rör på dig mer låter så jävla simpelt men är så jävla svårt. Hur motstår du sockerabstinensen, hur motstår du suget? Inte så jävla enkelt att svara på. Tränare man läser om säger mest se till att aldrig vara hungrig genom att äta regelbundet så du hela tiden är liksom inte mätt men inte hungrig. Bra svar elle hur? Du ska bara äta så du inte är hungrig, varken mer eller mindre. O.o jahaaaaaa men om jag inte är hungrig och inte mätt och ändå känner världens sockerbehov vad är det då för fel? Hur motiverar man sig att ta sig ut på den där promenaden??? Så jävla jobbigt är det inte det vet man och det är så jävla skönt när man väl gjort det och man känner sig stolt över sig själv. Men hur får man in detta i en rutin utan att falla tillbaka i soffpotatisfällan???? Kanske behöver jag bara mer stöd från någon??? Pojkvännen är lika mycket soffpotatis han så tyvärr är han inte mycket till hjälp. Jag behöver någon som kommer till dörren och står där redo för promenad och säger "Hej nu ska vi ut och gå!" och ler vänligt mot mig. Det tror jag skulle fungera rätt jävla bra. Träningsskor och gymmedlemskap skulle nog fungera också men först måste det finnas pengar till det också.

Jaaa vad är hemligheten till att börja och lyckas fortsätta i samma nyttiga banor och gå ner de där förbannade kilona??? Det är nog ingen som vet egentligen då alla är olika och måste finna sina egna vägar ur helvetet om man nu sitter fast i det. Jag är less nu..men det har jag varit många gånger förr och misslyckats då också. Kanske måste jag sluta se det som misslyckade försök och se det som övningar som inte gått så himla bra men de kan gå bättre om jag fortsätter kämpa? Ja jag tror nog att det kan vara en bra idé. Göra som kuratorn säger och bara gå ut istället för att tänka att jag borde gå ut. Om jag tittar ut och känner att jag borde ta en promenad så ska jag istället för att tänka för mycket bara klä mig och gå ut. Även om det bara blir en 15min promenad så är det ändå ett steg i rätt riktning. Ja jag tror jag ska testa detta, sötsakerna vet jag inte hur jag ska sluta med men suget kanske försvinner mer och mer om jag bara kommer igång med promenader och så.  I will do my best anyway. ^^

Sitter ensam i lägenheten bortsett från katterna. Mikke har nog somnat och älskling är på jobbet. Det blir verkligen tomt när de två människorna man älskar mest av allt är upptagna och man själv sitter ensam på golvet framför datorn utan någon att prata med. Har på bandit på högsta volym typ för att dränka tystnaden. Det hjälper dock inte mot ensamheten. Det är bara så fruktansvärt tomt.

Det där lilla ordet borde dyker upp i huvudet också...Jag borde plugga..men jag orkar inte riktigt ta tag i det just nu. Det är tråkväder ute så jag känner inte alls för att gå ut heller. Det är bara grått och trist. Badade förut för att slappna av lite och det hjälpte väl men att sitta ensam gör mig rastlös. Jag blir orolig och rastlös när jag inte har mikke att skriva med för han finns alltid där. Utom nu då..men jag förstår att han sover, han behöver det. Blir lite orolig över att han sitter vaken så mycket på nätterna. Men men det är ju iofs hans val.

Försöker peta i mig nudlar men koka dem för länge så det blev inte gott..slemmigt och skumt. Jag har sett ut Hana yori dango säsong 1 o 2 igen. Orkar inte riktigt kolla på de andra serierna ja har på datorn just nu. De flesta av dem gör mig ändå bara ledsen. Gaaaah längesen jag kände mig så himla ensam. De är skrämmande tomt när katterna sover och det inte finns någon att prata med. Vad gör man då liksom? Sova får jag inte göra för älsk för han tycker det är tråkigt när han kommer hem och jag sover. Inte mitt fel att jag inte kan sova på nätterna.  Nu vet jag inte vad jag ska skriva mer här heller....får väl försöka ta tag i boken antar jag.. *suck*

Itchy daze - Monster

Don’t want to turn off the light
hope someone hears me tonight.
I know there’s a snake in my bed
eating its way through my head

I want to be normal, I want to feel safe
waking up screaming, it’s always the same.
I don’t want to turn off the light
hope someone hears me tonight.

Hold me, tell me everything’s ok.
Show me there’s a way to beat the monster
save me, make it go away.

I’m trying to wash of the stains,
try not to think about the pain
I know I’ve got no place to hide,
God knows the times that I tried

I want to be normal, I want to feel safe
waking up screaming, it’s always the same.
I don’t want to turn off the light
hope someone hears me tonight.

Hold me, tell me everything’s ok.
Show me there’s a way to beat the monster
save me, make it go away.

Hold me, tell me everything’s ok.
Show me there’s a way to beat the monster
save me, make it go away.

Ooooooooh, oooooooooh, ooooooooooh, ooooooooooh.

I want to be normal, I want to feel safe.
Waking up screaming, it’s always the same.
I don’t want to turn off the light.
Hope someone hears me tonight.

Hold me, tell me everything’s ok.
Show me there’s a way to beat the monster
save me, make it go away.

Hold me, tell me everything’s ok.
Show me there’s a way to beat the monster
save me, make it go away.

Den eviga frågan jag aldrig har något bra svar på. Jag kan svara att jag mår bra och två sekunder senare mår jag inte bra och då känns det som att jag ljög när jag sa att jag mådde bra. Därför försöker jag undvika att ge några konkreta svar. Jag försöker att inte tänka på hur jag mår då brukar det gå bäst tills allt brister igen. Börjat gå hos kurator nu och hon sägr mycket bra saker till mig men på det stora hela känns allt ganska ytligt. Det sitter djupare än det vi pratat om hittills men jag vet inte riktigt vad det är som är där i djupet och det är läskigt att försöka hitta det med en främmande människa i stolen mitt emot.

Det är inte lätt att gräva i sig själv även om man får hjälp av andra. Jag försöker linda in allt så att det inte låter så illa som det egentligen känns. Jag känner mig så liten jämfört med världen och alla människor i den. En i mängden, liten och osynlig. Why try when nobody really cares...

Kanske hon har rätt i att jag ibland vill må dåligt för det är lättast så. Det är det jag är van vid. Sen är jag bara rädd att misslyckas tror jag. Rädd att jag försöker och försöker men att ingenting händer och jag fastnar i det här ändå. Jag vet ärligt talat inte riktigt hur jag ska reda ut allt. Men det är väl de kuratorn är till för, hjälpa mig att hitta vägar för att hantera verkligheten.

Börjat vända på dygnet igen så nu börjar jag bli den jag va förr med lite mer erfarenheter i bagaget. Sitta uppe halva nätterna och släpa mig igenom skoldagen för att sen bara gå hem och sova bort resten av dagen. Jag behöver hitta något att leva för, något att känna glädje inför. Jag behöver förändring, något nytt. Jag tror också jag behöver en stabilitet, någonting som jag kan lita på att det alltid är som det brukar va. Det är svårt när världen är i ständig förändring. Kan man kalla det existentiell ångest??? Varför är jag här, vad gör jag för nytta, vad händer om jag dör??? osv osv...

Gaaaaah jag vet fan inte...för mycket saker som snurrar runt i huvudet på mig och såå förväntar sig folk att jag ska veta hur jag mår och säger jag att jag mår bra så fine då är alla glada, säger jag att jag mår dåligt vill alla veta varför men jag har inget bra svar.. Så förväntar ni er ett bra ärligt svar så är det lika bra ni inte frågar alls.